Igår, fredagen den 13:e, påbörjades resan upp mot norr. Åkte från Tullinge vid 7 och var framme i Ö-vik vid 17:30. Måste då säga att det gick förvånansvärt bra att köra. Först åkte vi till Norrtälje för att ge Lily en B12-spruta och kolla hennes allmäntillstånd. Eftersom hon har varit lite grinig och hängig, så tyckte jag det var bäst att kolla igenom henne. Efter lite snack med den trevliga veterinären, så kom vi överens om att sätta henne på en antibiotikakur och ge henne lite canicur, allt detta för att försöka få bukt med bakterierna i hennes mage (har man hennes sjukdom, så är det inte ovanligt med en överväxt av bakterier). Efter ett besök hos vet, så styrde vi bilen mot Uppsala för att äta och köpa på mig lite hundmat. Fy fasen! Jag vart så trött efter maten att jag var tvungen att stanna bilen längs vägen och sova en stund. Men efter det så rullande det på bra, några småstopp vart det för hundarnas skull. Men vi sexsnåret rullade jag in i Örnsköldsvik, alldeles lagom till middagstid. Hämtade upp min kära farbror (där jag även skulle få sova) och så åkte vi till min kusin Angelica med familj. Där bjöds det på jättegoda hamburgare och fika, fick tom en present i form av ett halsband av Ellen. Vi niotiden fick jag tacka för mig, då orkade knappt hålla ögonen öppna då (gick upp vid 04:45) . Väl tillbaka hos farbror så somnade både och jag och hundarna inom loppet av några minuter. Så, resans första etapp har gått hur bra som helst, ÄVEN fast det var FREDAG DEN 13:E  

Idag ska dom sista 38milen köras till Luleå och hem till Emilia och Magnus. Där ska vi husera under veckan som kommer och bara njuta av att vara ledig. Självklart hoppas vi på bra resultat under utställningsdagarna, men först och främst ska det njutas av att vara i norrland och att man har semester.

   Det var här och då det bestämdes att jag och Totte skulle starta en livslång resa tillsammans

LP 1 Garpenborgs Unicornico Atomico

Idag gjorde vi det, vi tog det tredje 1:a priset i Lkl 1, och därmed kan Alfons titulera sig med LP1- så jävla glad! 

I förra veckan efteranmälda jag oss till dagens tävling på Hölö/Mörkö brukshundklubb. Är så jävla glad över att vi kan gå in på planen och göra ett nästan ett helt felfritt program (en miss från mig gjorde att vi nollade läggandet under gång) och gå där ifrån med en 1:a pris och en tredje placering av sju- allt detta efter ett upphåll av träning och tävling på 3år. Kan knappt beskriva hur glad och stolt jag kände mig när jag åkte där ifrån- tårarna var riktigt nära!

Min fina fina Alfons visar ännu en gång vilken jävla toppenhund han är!

Självklart så firades detta med sushi och skumpa. Alf fick dock nöja sig med glass, kräftmacka, ny frisbee och en simtur 

Älskade älskade Alfons, om du bara visste hur mycket du betyder för mig.

Att få ha en hund som Alfons i sitt liv, det borde alla ha rätt till. Så mycket han ger av sig själv, att han ställer upp på allt man ber han om-

det kan bara ens bästa vän göra!

 Garpenbrorgs Globetrotter, 8 månader

Tänkt, det har redan hunnit gå 6 månader sen jag hämtade hem lillskit. Det känns betydligt längre, allt har flytit på så himla bra- och vilken hund han är!!

Så, då var det dax för det vi har längtat efter i några veckor- prova på-kurs i räddningshund!

Vi samlades på parkeringen utanför den nerlagda fabriken i Stora Vika. Det var väl ca 20 hundar med minst lika många förare. Vi började med en miljöpromenad genom den ödelagda fabriken, lite kusligt men väldigt roligt. Totte gick på som om han aldrig gjort något annat. Det som var läskigt och som han inte ville göra först, var att springa in i en helt mörk gammal ugn, men jag förstår han. Fast efter jag hade visat han, så var det inga problem alls för han   Men något som han inte ville göra var att gå på höga galler, så som trappor och höga avsatser. Fast jag förstår han och man får inte glömma bort att han faktiskt är väldigt väldigt ung. Men det måste jag säga, det var många som var imponerad av han och det var flera som inte riktigt trodde på att han var så ung. Efter promenaden var det dax för kursledarna att kolla in hundarnas lydnad, leklust och på slutet skulle vi prova på en vindövning. Vi skulle bla lägga/ sätta ner hundarna och gå i väg ett par meter, inkallning, hantering av kursledare, apportering av föremål- allt detta klarade Totte av med bravur! Ni kan bara ana hur grymt stolt och imponerad jag är av honom.

  Duktiga kursledare, entusiastiska kursdeltagare och Mona som går igenom hanteringsbiten med kurshund

Sista övningen var vittring. Totte fick snabbt upp vittringen av personen som satt gömd, men han visste inte riktigt vad han skulle göra. Men när han insåg att han skulle gå mot den, då gick det snabbt. Kursledare skrattade mycket åt Tottes små påhitt under övningen, men mycket beröm fick han av henne. Övningen gjordes en och en, och under tiden som hundarna fick vänta så satt dom uppbundna i kopplet i ett staket. Inte ett pip gav han ifrån sig, inte ett skall, det enda han gjorde var att sitta med öronen spetsade framåt av, nyfiket tittandes på alla andra.

Han är helt enkelt en supergrym hund som jag är så sjukt stolt över att äga       I väntan på att få arbeta

   Totte- i en skopa nära dig!

En solig söndag, den 23 april, packade jag bilden och drog iväg till Revudden. Det har blivit lite av en favvo-plats att besöka, mysig natur och bra bad för hundarna.

Alfons är helt knäpp när det kommer att till att bada, tror fasen att hans skulle kunna bada mitt i vintern om han fick. Hur som helst, han vart överlycklig när vi kom ner till stranden- fullt ös på en gång! Lily tycker det är helt ok, hon har lärt sig att stå och vänta i vattenbrynet tills Alf kommer in med alla pinnar, som hon då snor av han. Fast simma, det gör hon då och då....... Totte då? Jorå, han sprang runt i vattnet som en tok, det blev nog ett eller två simtag. Men till sommaren kommer han nog simma, skönt då det kan va bra att kunna göra något med dom i värmen.

   Vackraste Lily  

   Tottes premiärbad  

  Blötdjuret Alfons     

Men det som var mest överraskande och roligt var att vi träffade på Lisa, Witas matte, hennes mamma och hennes urfina Queenie. Lilla Wita anlände med båt lite längre bort medans vi stod och pratade, hon var nämligen nykastrerad. Men vi bestämde att vi skulle träffas igen, bara Witas sår hade läkt. Tror att våra hundar kommer trivas ihop. Kul ska det iallafall bli....

  Fina fina Queenie