Ibland sköljer det över mig hur mycket jag saknar Buster. He was one of a kind! Det var tack vare han som fick mig att bli ännu mer förälskad i rasen och hunden som djur. Han var min skugga i 4 1/2 år- där jag var, där var även Buster! Fy fan för den dagen jag lät han somna in, tror fan aldrig jag har gråtit så mycket. Det har gått över 6 år sedan han togs bort, men det ger mig fortfarande en klump i halsen när jag pratar eller tänker på han. Det är verkligen så, jag kommer aldrig få en hund som han igen och ingen kommer kunna ta hans plats. Buster var verkligen Alfons storebror, bästa vännen. Det tog ca 2-3 mån innan Alf vart sig själv igen. Min två grabbar gjorde allt tillsammans. Så när Buster försvann, då vart Alf verkligen ensam. Visst, vår vackra och mycket arga (;-)) lapphund Pirak fanns fortfarande, men dom umgicks aldrig på samma sätt.

Jag saknar han oerhört mycket vissa stunder och idag är det en sådan dag. Tur att han alltid finns med mig.